En otroligt viktig seger och som alltid en fantastiskt vacker ceremoni…

Det vältes stolar. Öl skvättes lite här och var. Folk hoppade omkring och kramades. Dessa glädjescener utspelade sig på sportbaren The Ivy här i Gibraltar efter att domaren blåste av matchen mellan Liverpool F.C. och Manchester City i söndags. Det var härligt att se och vara en del av. The Ivy har blivit platsen där röda supportrar träffas då och då när det vankas match och det är verkligen kul att ha någonstans att gå till och känna gemenskap nu när man inte befinner sig i Liverpool inför hemmamatcher längre.

Även om de röda startade starkt, gjorde två mål och gick ut i paus med stort självförtroende vågade jag inte hoppas. Inte ännu. Man City är Man City och det visade de i andra halvlek. De tog över spelet, matchen och gjorde två snabba mål. 2-2 och känslan av besvikelse började infinna sig. Visst, ett oavgjort resultat vore inte total ridå, men efter en sådan stark inledning på matchen kändes det så onödigt. Jag lyckades ändå skaka av mig den värsta nedstämdheten, vilken senare utbröt i ren och skär lycka när Coutinho, efter misstag från Kompany, tryckte till bollen och läderkulan skruvade sig runt Joe Hart och in i nätmaskorna! Det är precis sådana stunder man lever för som supporter till världen vackraste lag. Några minuter av nervositet återstod därefter men vårt kära lag lyckades hålla tillbaka de ljusblå och tre poäng, tre otroligt viktiga poäng, var ett faktum.

En av mina vänner i England, som tyvärr inte lyckades få tag i biljett till matchen, var ändå i Liverpool och på The Sandon för att se drabbningen. Han uppdaterade mig med läget från den legendariska puben. Bilderna och de meddelanden han skickade fick mig att nästan hellre vilja befinna mig där än på Anfield under en sådan match som den mot Man City. Han berättade att han var dränkt i öl, folk stod på bord, hoppade och sjöng och överallt omfamnade man varandra i gruppkramar. Precis så som det ska vara. Löser det sig inte för mig med biljett till matchen mot Newcastle vet jag iallafall vart jag ska gå. Det skulle i så fall bli första gången som jag är på plats i Liverpool men ser L.F.C. spela på TV i en pub – och det kan bli den viktigaste matchen på mycket, mycket länge. Lite ironiskt är det allt. Men som en annan klok vän till mig brukar säga: ”Det viktiga är att Liverpool F.C. vinner, inte att jag är på plats för att se det”, och det håller jag verkligen med honom om.

Det vore så jävla underbart om vi går hela vägen!

Resultatet mot Man City var inte bara viktigt i kampen om titeln, utan det var också viktigt på grund av den tidpunkt på året som matchen spelades, och en helt annan kamp. Under den gångna helgen skickades det hyllningar till The 96 från de flesta lag i Storbritannien samt från många klubbar ute i Europa. Otroligt fina gester. Igår var det nämligen 25 år sedan den tragiska katastrofen på Hillsborough ägde rum vilket resulterade i att 96 supportrar aldrig återvände hem till sina familjer, nära och kära. I vanlig ordning hölls en fantastiskt vacker Hillsborough Memorial Service på Anfield där många ledande personer i kampen om rättvisa höll tal, vilket också inkluderade vår Manager, Brendan Rodgers och Roberto Martinez, Manager för Everton F.C.

Jag följde ceremonin hela dagen och den var, precis som vanligt, väldigt gripande. Det ska förhoppningsvis inte dröja länge till innan alla drabbade av tragedin äntligen får rättvisa skapad, och kanske i och med det, på något sätt kan gå vidare med sina liv och istället för att försvara sina kära kunna hedra deras minne.

JFT 96.
R.I.P
YNWA

Fyra cup-finaler återstår och härnäst väntar bortamatch mot Norwich. Det kommer bli en svår match då de slåss för att stanna kvar i Premier League. Vi kan alltid hoppas på att Suarez i vanlig ordning ordnar ett hat-trick mot dem och därmed säkrar ännu en seger. Helt ärligt, kan vi bara rulla boll och ha samma tempo som i första halvlek mot Man City tror jag att Norwich får det svårt. Men de ska inte underskattas och ingenting ska tas för givet. Det är här som Steven Gerrards inspirerande tal efter senaste matchen kommer in i bilden. Nu väntar Norwich, vi åker dit och gör exakt detsamma, gör det jobb som krävs. Vi åker alla tillsammans. COME ON! Vilken kapten och ledare!

Nu ska jag inte dra ut på detta inlägg längre. Vinsten mot Manchester City skapade hysterisk glädje under några dagar, men man fick komma ner på jorden igen och tänka på annat som är flera tusen gånger viktigare, nämligen Hillsborough. Nu, efter ceremonin, kan vi ladda om igen för att ta oss an Norwich på söndag, och jag ber till Robbie Fowler att vi tar ytterligare tre viktiga poäng och kommer ett steg närmare den dröm vi alla bär inom oss. Make Us Dream!

YNWA

Kristian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *