På söndag är det återigen dags…

Liverpool Football Club gästar på söndag deras största rival inom engelsk fotboll, Manchester United. Matcherna mellan de två mest meriterade fotbollsklubbarna på de brittiska öarna är utan tvekan de största under hela säsongen och ses av människor över hela världen. Helgens match på Old Trafford skiljer sig dock lite från föregående möten lagen emellan.

Man United har, sett till deras historia, en riktigt dålig och svag säsong i Premier League bakom sig så här långt. De haltar i tabellen och är i skrivandets stund näst intill avskrivna en plats i nästa säsongs Champions League. Man ska aldrig säga aldrig, men skulle Liverpool F.C. knipa tre poäng på Old Trafford på söndag så tror jag det faktiskt knäcker dem rejält och påverkar deras vilja och ork i kommande matcher. Visst, de har vaknat lite nu på slutet, men räcker det?

L.F.C. däremot har gått som tåget under 2014 och senaste vinsten borta mot Southampton var ett riktigt styrkebesked. Southampton är inget dåligt lag, vilket de även visade i matchen mot oss. De har unga, talangfulla spelare och blandar teknik, fart och styrka på ett sätt som gjort det mycket svårt för många lag att vinna, eller ta poäng av dem. Därför anser jag att vår senaste match kan ha varit en av de viktigaste den här säsongen. Liverpool F.C. går in i drabbningen med Manchester United som ligatvåa, starka resultat i ryggen och sprudlande självförtroende. Det har nog aldrig funnit ett bättre tillfälle att trycka till ”mancsen” på OT som det gör nu. Vi måste helt enkelt göra ”vår” grej och spela på samma sätt som mot Tottenham borta, Everton och Arsenal hemma. Det är nyckeln. Kanske lättare sagt än gjort, men jag har tro på att vårt lag kan göra det.

Självklart är jag nervös. Jag ”hatar” att se matcher på TV nu för tiden. Visst, jag var även nervös när jag bodde i Sverige och såg matcher på TV, men det är värre nu. Åren i England formade mig så mycket att nästan all nervositet försvann när man var på plats. Hela dagen var ett ”äventyr” och från tidig morgon fram till matchstart umgicks man med vänner, pratade om allt och ingenting, drack öl och njöt av stunden. Sanningen är den att man då inte tänkte så mycket på den stundande matchen överhuvudtaget, vilket gjorde att nervositeten aldrig infann sig på det sätt som den gör nu. Det är det absolut bästa med ”match days”, den sociala aspekten av det hela och att allt, tro det eller ej, inte cirkulerar kring fotboll. Jag saknar det. Jag saknar det såpass mycket att jag som tidigare nämnt börjat planera en flytt tillbaka till UK och Liverpool inom det närmsta året.

Det är både på gott och ont att jag inte befinner mig på Old Trafford på söndag. Även om jag älskar matchen i sig avskyr jag stället. Det begrundar sig i våra senaste resultat där och att jag då varit på plats. Det är helt enkelt hemskt att förlora i fiendeland och att vara mitt i smeten, någon vidare förklaring behövs inte.

Sommaren är verkligen på väg till Gibraltar nu. Solen skiner från en molnfri himmel och det blåser lätta, varma vindar idag. Det är en underbar känsla. Väderprognosen säger att helgen ska bli lika fin och det får mig att se fram mot matchen på söndag ännu mer. Att sitta i solen med en öl i handen och se mitt kära L.F.C. fixa tre poäng på OT vore den ultimata avslutningen på helgen. Nervositeten då? Nej, den försvinner inte, utan blir bara värre ju närmare match det lider.

YNWA

Kristian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *