Ett försök att väcka liv i det hela…

Det går i perioder. Ibland har man varken lust eller tid till att uppdatera bloggen. Eftersom att jag varje dag jobbar med att skriva och översätta, så infinner sig inte alltid gnistan som krävs för att sätta sig framför datorn igen, efter att arbetsdagen är slut. Under den senaste tiden har det också varit väldigt hektiskt på jobbet. Det är intressanta tider, visst, men det har också varit stressigt. Nog om det och mer om Liverpool Football Club.

Nu fick jag helt plötsligt motivation till att skriva ett nytt inlägg. Det var längesedan sist, tyvärr.

Sedan senaste inlägget har Liverpool F.C. spelat otaliga matcher i Premier League och varit helt otroligt bra. Det har radats upp storvinster mot några av de så kallade stora klubbarna och offensiven har för motståndarna varit rent dödlig. Tyvärr har det slarvats i försvaret vid en del tillfällen vilket gjort laget nervöst i kritiska stunder och inneburit några poängtapp, men L.F.C. har ändå lyckats med att ta sig ur de flesta av dessa snedsteg. Framtiden ser ljus ut. Inte minst blir det en helt sjukt spännande säsongsavslutning i och med att vi i nuläget ligger på andra plats i tabellen.

Nu till helgen väntar landslagsuppehåll. Dessa kan vara något av det mest irriterande jag vet. Jag är en fotbollsfantast, självklart, men ändå är det något som stör mig med meningslösa landskamper under pågående säsong med ligafotboll. Jag förstår att kval till mästerskap måste spelas, givetvis, men vanliga träningsmatcher känns bara onödigt. Särskilt då våra spelare har en viss förmåga att dra på sig skador i dessa sammanhang. Men matcherna fyller säkert ett syfte i sig, men ger ingen mening enligt mig.

Efter uppehållet väntar en tuff bortamatch mot Manchester United. Hittills har de röda djävlarna haft en riktigt motig säsong med David Moyes vid rodret och resultaten har uteblivit. Inte mig emot. Vi har nog aldrig så länge jag kan minnas haft ett bättre tillfälle att ta tre poäng på Old Trafford. Tänk er om vi skulle tvåla till dem ordentligt på deras egen hemmaplan och ta full pott! Då är vi verkligen med i slutspurten om titeln. Man måste våga drömma, men samtidigt vara realist. En match i taget är det som gäller även om vi vinner mot det röda laget från den grå och trista staden Manchester. Det är mitt recept.

Jag har varit på OT fyra gånger förut och stått i bortasektionen, men jag har aldrig gått därifrån glad efter vinst, utan bara bitter efter förlust, varje gång. Det vore lite snopet att den säsong jag väljer att flytta från England och sluta följa L.F.C. på plats, så gör de sin bästa säsong på länge samt vinner borta mot Man U. Dock inser jag att det viktiga är att mitt lag vinner, inte att jag är på plats för att uppleva det. Jag har redan många fina minnen från mina fyra år på de brittiska öarna, och planen för att återvända har sakta men säkert börjat utformas. Går allt åt det håll jag siktar på bor jag i Liverpool om cirka ett år.

Igår bokade jag flyg från Gibraltar till England. Mellan den 26 mars och 31 mars har jag en kortare semester, under vilken jag lyckats klämma in två matcher på Anfield. Samma dag som jag anländer, onsdag, spelar L.F.C. mot Sunderland och på söndagen därefter möter vi Tottenham. Förhoppningsvis är vi fortfarande med i toppen av tabellen då. Det är bara tre veckor kvar tills dess och som jag ser fram mot det, precis som vanligt. Att träffa mina vänner och gamla kollegor är alltid lika roligt. Helt ärligt är det inte matcherna i sig som lockar, utan det är att träffa alla igen och bara ha det jävligt kul. Matcherna och förhoppningsvis tre poäng är en stor bonus. Kanske låter det nonchalant i vissas öron, men det är sanningen. Fyra år i England gjorde matchdagar och allt vad det innebär till rutin. Det var helt så helgerna spenderades, utan någon som helst uppståndelse. Jag skulle bara åka och se mitt fotbollslag spela, antingen på Anfield eller på någon annan arena i någon annan stad. Inte mer med det.

I vilket fall så ser jag verkligen fram mot det.

Nu avslutar jag för den här gången och jag ska försöka att uppdatera bloggen mer frekvent, men jag kan inte lova något.

YNWA

Kristian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *