månadsarkiv: september 2013

Skillnad på supportrar och supportrar…

Jag knöt handen hårt och höll mig från att jubla. WBA hade precis gjort 1-2 mot Manchester United på Old Trafford. Runt omkring mig i sportbaren satt mest Manchester United-supportrar. De såg totalt förvirrade ut, nästan uppgivna. Nu börjar väl snart bortförklaringarna hagla från dessa ”gloryhunters”, tänkte jag. Men jag hörde bara ett fåtal. Hade de alla gått in i någon slags chock? Det verkade nästan så.

Kanske är det moraliskt fel av mig att gå hårt åt en rivalmotståndare istället för att skriva om det egna laget, men efter fyra år bosatt i England är jag verkligen van det motsatta. Därför anser jag mig ha rätten till att plita ner dessa rader.

Är det något jag verkligen föraktar så är det medgångsupporters, även i de egna leden. Så kallade supportrar som gnäller så fort det tar emot minsta lilla, men som sedan vänder kappan efter vinden när framgångens bris blåser över dem.

Framgångar är något som ”mancsen” är vana vid efter Alex Fergusons regim – och all respekt för det han ådstakom – men samtidigt har supportrarna, iallafall den yngre generationen, blivit så blinda av all medgång att de inte vet hur man står bakom sitt lag i motgång! Självklart kan man argumentera för att de inte har lärt sig detta på grund av all succé, men det blir då dessvärre riktigt patetiskt när det plötsligt börjar gnissla lite i maskineriet. De står där handfallna och har ingen aning om hur man som riktig supporter uppför sig. Sången, som ändå oftast lyser med sin frånvaro dör ut totalt, buandet tar över. All energi som borde läggas på mäktig sång om det egna laget för att stötta dem och ge dem extra kraft används istället till att klaga, gnälla och tycka att livet är grymt orättvist. ”Mancs” i ett nötskal helt enkelt.

Jag säger inte att jag, eller andra LFC-supportrar, är praktexemplar för benämningen ”riktiga supportrar” men det spelar ingen roll om man är på Anfield, eller ser matchen på TV hemma i soffan, nog fan hörs alltid sång, och inte minst ”You’ll Never Walk Alone” eka ut från The Kop – särskilt vid underläge och stundande förlust. LFC-supportrar vet värdet av att stötta sitt lag i motgång och är kända för det. Kom inte med argument om att det beror på uteblivna framgångar. Liverpool har under de senaste 10-15 åren spelat flera finaler och några av dem har gått till historien som de bästa som någonsin ägt rum samt haft en storhetstid under vilken många legender föddes.

Den stora skillnaden på den yngre generationen LFC-supportrar och den yngre generationen Man United-supportrar är den att vi, Liverpool F.C-fantaster, fått den hårda vägen uttlagd framför oss sedan födseln. Vi har formats till att med stolthet stå upp för vårt lag ”no matter what” och därför blir vi också otroligt glada när vårt lag uppnår framgång, trots vår imponerande historia. ”Mancsen” har valt den enklaste vägen möjlig i sitt supporterskap för att på alla sätt slippa motgångar, de vill bara hålla på det lag som vinner och aldrig ha några bekymmer. Dessa konflikträdda och osäkra individer visar alltså enorma brister när stort mod krävs för att bära huvudet högt och stolt då det egna laget kämpar i motvind. Så fort det börjar blåsa lite stormigt runt klubben som de ”stöttar” lämnar de likt råttor som försöker rädda sig från ett sjunkande skepp. Okej, de säger inte upp sitt supporterskap direkt, men de visar absolut inte den support deras lag behöver efter en trög inleding i Premier League. Detta är något som jag upplevt flera gånger, till och med i England!?

Förhoppningsvis ”trycker jag dit” Manchester Uniteds fans rejält i och med detta blogginlägg, men det är kanske vad som krävs för att få dem att förstå varför många supportrar till andra klubbar inte har någon respekt för dem överhuvudtaget. Man kan alltid försöka.

Trots mina hårda ord tror jag att Man United kommer vara med och kämpa i toppen framåt våren när allt ska avgöras, men jag njuter av att det för stunden inte riktigt fungerar för dem. Jag är van vid att de röda från Manchester oftas är bra och svåra att besegra, vilket inte är någon hemlighet. Därför är det normalt att man som LFC-supporter gottar sig så länge deras svaga form håller i sig. Själva är vi inte ett riktigt topplag än, men på god väg – tålamod är nyckeln. Vi kan bara hoppas att denna trend håller i sig – Liverpool F.C på väg upp, och Manchester United på väg ner.

YNWA

Kristian

Tekniska problem…

Igår skrev jag ett blogginlägg, vilket i kursiv text kan läsas längre ner på denna sida. Anledningen till att jag skriver detta, och kopierar in gårdagens inlägg, är att det uppstod ett problem med min blogg igår kväll. Jag vet inte vad som hände faktiskt men saker och ting fungerade inte som de ska. Alltid är det något. Därför har jag nu skapat en ny domän – ssm8.fanreport.nu – där min blogg SWEDISH SCOUSE MAFIA lever vidare med samma format. Jag håller tummarna att inget krånglar

Jag hoppas att ni fortsatt vill läsa det jag skriver om Liverpool F.C och kommer följa mig i framtiden.

Nedan följer mitt blogginlägg från igår (25 september 2013):

Stor rivalitet i förhållandet…

Hej vänner!

Detta är mitt första, officiella blogginlägg på min egen bloggsida, vilken jag valt att kalla ”SWEDISH SCOUSE MAFIA”. Här kommer jag skriva alla mina tankar och funderingar kring fotbollsklubben vi alla älskar, Liverpool F.C. Jag börjar lite smått om min plan inför matchen borta mot Manchester United ikväll…

Klockan 18.00 i eftermiddag slutar jag jobbet –  skriver han på arbetstid, tänker ni – och faktum är att, ja, det gör han. Det är fortfarande lite av en ”slow start” här och jag anser att även om det inte är arbetsrelaterat att skriva en blogg om L.F.C så är det kreativ träning för hjärnan, och jag vet att det är OK, för nu.

Som sagt, klockan 18.00 slutar jag och då bär det snabbt av hemåt för att byta om till shorts och t-shirt. Därefter är det uppladdning inför matchen med öl i solen som gäller. Här i Gibraltar är det fortfarande varmt och skönt, cirka 25 grader. Jag har bokat bord på The Ivy Sports Bar i Ocean Village, beläget nere i en av hamnarna och där, vid vattnet, är det otroligt skönt att sitta och se på fotboll i det här vädret. Deras priser på pints och mat gör också att valet av sportbar blir enkelt.

Bordet är reserverat för mig och min flickvän Isabelle, och det kommer på ett eller annat sätt att bli en ”date” där en av oss kommer bli förbannad, det är helt omöjligt att undvika. Ja, ni har gissat rätt – min flickvän är en Man United-supporter!? Hur vi klarar av att handskas med varandra när det kommer till fotboll är frågan, men på något vis så går det, tro det eller ej. Senast våra lag spelade mot varandra var jag den som gick vinnande ur striden och var grymt lycklig medan Isabelle fick sitta och tjura. Jag hoppas att detsamma inträffar ikväll – ingen sympati.

Det är faktiskt lite komiskt att hon håller på det lag som jag älskar att hata, för att använda ett starkt ord, men jag tycker helt ärligt att det är rätt kul. Jag brukar ofta ge henne ”skit” om att hon endast håller på Scum på grund av David Beckham, eftersom han var storstjärnan när hon var yngre. Hade vi båda varit LFC-fans, vilket såklart inte hade gjort något överhuvudtaget, kanske det inte hade varit lika ”spännande” dock. Vad vet jag?

Jag hoppas starkt på att Liverpool FC kan överraska ikväll, men att spela borta mot Manchester United och vinna är en oerhört svår uppgift – jag lyckades tyvärr inte på fem försök, och besök, på Old Trafford med ”The Traveling Kop”.

Nu, när jag inte längre är kvar i Storbritannien, kanske det är dags? ”Det viktigaste är att Liverpool FC vinner, inte att jag är på plats”, brukar min vän säga och jag håller verkligen med honom.

Jag tänker inte gå in på detaljer kring matchen, en förlust mot Man United svider alltid oavsett om det är i Premier League eller i någon av cuperna. Isabelle var självklart glad medan jag var den som fick vara förbannad den här gången. Dock känns det skönt att vi besegrade dem i PL istället. Ligan är min personliga prioritering.

Bortsett från resultatet så hade vi ändå en trevlig kväll på The Ivy Bar med god mat och några öl. Jag bokade ett bord där på söndag åt oss så att vi (läs jag) förhoppningsvis kan njuta av tre poäng mot Sunderland. Det behövs.

YNWA

Kristian